En spark i ändan

Just som jag låg i soffan, utan en tanke på några som helst nyttigheter, dök en utmaning upp från en vän på Facebook: ”Utmanar dig på 30 minutersutmaningen! 30 minuters fysisk aktivitet i 30 dagar.” Jag scrollade förbi. Men glömde inte vad jag läst. En stund senare såg jag Yoga-girl stå på händer i fullständig balans. Sedan dök Paulo Roberto upp i en annan omöjlig styrkeposition. Jag fortsatte scrolla. Men jag misstänker att Universum försökte förmedla något till mig. Okej, jag vet att det var ett budskap direkt till mig.

Min kropp längtar efter att bli stark, smidig och uthållig. Jag brukar lyssna på den och säga: ”Jag vet att du längtar efter promenader, solhälsningar och cykelturer min vän. Vi ska ta tag i träningen. Snart. På måndag. Eller senast fredag. Om vi hinner…”

Men med tanke på min senaste utmaning – att respektera, älska och ta hand om mig själv – kan jag inte smita undan längre. Så nu har jag snört på mig promenadskorna. Jag antar 30-minutersutmaningen!

Någon som vill hänga på?

dags att träna

månträff vid vänern

Inspirerad av nymånen att älska mer

Jag är en morgontrött varelse. Så det säger en del om mina underbara vänner att de lyckades motivera mig att vakna tiiiidigt i morse för att vara med och hälsa nymånen i Kräftan välkommen. Vi träffades klockan 6 vid Vänerns strand, förberedda på sedvanligt midsommarväder, iklädda regnjackor och gummistövlar.

I ett år har vårt lilla gång träffats vid ny – och fullmåne varje månad. Vid nymånen sätter vi intentioner för kommande månad och vid fullmånen skådar vi hur långt de kommit på vägen mot fullbordan. Det är kraftfull energi i La Luna. Vi upplever alla att våra månatliga intentioner får saker att hända i våra liv. Ibland starkare och mer intensivt än vi räknat med. Men inte mer än vi klarar av.

I morse var himlen mulen och vindarna skapade skummande vågor. När jag ställde mig en bit ut i vattnet kunde jag verkligen känna kraften från både himmel och jord. Inspirerad av naturen och sällskapet kände jag mig modig. Det var dags att ta tag i något som hämmat mig en hel del fram tills nu. Självvärdet.

Ja, jag vet. Jag är den första att sprida budskapet om att älska sig själv till fullo – till andra: ”Du är perfekt som du är.” ”Var stolt över att du är du.” ”Lita på din egen kraft.” ”Värdera dig själv, din tid och det du gör.” Men det blir genast svårare när det handlar om mig.

Jag är perfekt som jag är.

Jag är stolt över att vara jag.

Jag litar på min egen kraft.

Jag värderar mig själv, min tid och det jag gör.

Hjälp! Något händer på insidan när jag riktar budskapet till mig själv. Är det rädsla? Jo, om jag är riktigt, riktigt ärlig så smyger det fram en obehaglig sanning. Någonstans i djupet av mig själv tror jag att andra ska sluta tycka om mig ifall jag värderar mig själv. För ingen gillar ju en egenkär person? Då kanske jag blir övergiven. Ensam.

månträff juni 2017Visst inser jag att det är urbota dumt att tänka så. Om jag älskar mig själv så kan jag ju älska andra mycket bättre och friare. Men säg det till det där osäkra monstret i mitt inre.

Så det är dags för ännu en utmaning. Mitt råd till andra att värdesätta och älska sig själva till fullo riktas härmed till mig själv. Jag ska börja med tankarna. Att tänka snälla saker om mig själv är en utmärkt början. Jag är bra!!!

Osäkerhetsmonstrets dagar äro räknade.

solnergång

Guldkant och sommarsolstånd

Att samla på ljuspunkter i livet kräver egentligen bara positivt tänkande och uppmärksamhet. Så min första utmaning var ganska snäll. När man väl börjar leta efter gyllene ögonblick händer något magiskt – de blir bara fler och fler. Med ödmjukhet och stor kärlek inser jag hur mycket jag har att vara tacksam för.

Jag vill gärna dela några av dessa underbara ögonblick med er.

Min dotter tog examen i fredags. Hon är nu utbildad konditor och Ericas examenbagare (mest konditor tror jag, hennes hjärta finns i alla fall där). Som examensprov fick eleverna baka mängder med bröd, tårtor och fikabröd – och sedan fick alla släktingar och vänner komma och se på läckerheterna. När jag klev in i rummet och fick se min vackra, duktiga dotter framför ett hav av underbara bakverk svällde mitt modershjärta av stolthet. Inte bara för att hennes bord var finast (näe, jag är inte partisk – inte alls ;)), utan minst lika mycket för att hon följde sin dröm. Jag blev så glad att jag köpte allt på bordet. Det gyllene ögonblicket kommer jag bära med mig länge, både i hjärtat och på höfterna 🙂

äta uteEtt annat tillfälle när jag fylldes av glädje och tacksamhet kanske inte verkar så speciellt på ytan. Men även i vardagen finns det massor med gyllene ögonblick. Det här var en  alldeles vanlig dag. Jag och min sambo unnade oss hämtmat och sedan satte oss vid sjön (Vänern) och åt. Ensamma med naturen och vattnet. Helt underbart.

Mitt sista exempel kommer från i morse, när det var sommarsolstånd. Jag och några vänner hade bestämt att vi skulle vaka in den exakta stunden (kl 6.24). Var och en var hemma hos sig själv, men själsligt var vi tillsammans. Jag gick ut en stund innan och tog några djupa andetag. Sedan hittade jag en härlig plats i trädgården där solen lyste mig i ansiktet och vårt mäktiga vårdträd spred sina vackra grenar över mitt huvud. Det kändes som om jag blev ett med solen, marken, trädet och allt omkring. Samtidigt kunde jag förnimma mina vänners energier. Allt stannade upp och blev stilla en stund. Det fanns bara HÄR och NU. Fullständig harmoni. Fullständig frid. Det gick några minuter. Sedan kom en bil förbi utanför. Stunden var över. Men friden var kvar. Bättre början på dagen kan man inte få.

Det, mina kära vänner, var min första utmaning. Nu ska jag behålla fokus på gyllene ögonblick. Och nästa gång vi hörs ska jag ge mig själv ännu ett gott råd att följa 🙂

Ha en underbar kväll!

sommarsolstånd

Livets vatten

Det här är jag :)

Hej och välkommen till min blogg!

Det är svårt att presentera sig så att alla aspekter av ens varelse får plats. Vi är ju så mycket mer än ett namn och en personlighet med erfarenheter. Men hur som helst måste man ju börja någonstans. Alltså:Funderar på Livet

Jag heter Regine Grundel och har alltid varit en sökare. De stora frågorna fanns med redan när jag var liten. Vem är jag? Finns Gud? Varför är jag/vi här? Med tiden blev de mer fokuserade och detaljerade. Men grunden var alltid den samma. Till slut insåg jag att hjärnan aldrig skulle kunna greppa den fulla sanningen om vår existens. Men den gav sig inte med alla frågor ändå. Så klart. Den försöker fortfarande förstå allt. Men numera vet jag, efter många misstag och ännu fler insikter, att det är bättre att söka sina svar i Själen. Där finns sanningen. Det enda som står i vägen är vi själva.

Jag har varit intuitiv vägledare i mer än tio år. När jag vägleder andra är min drivkraft att hjälpa dem att hitta – och lita på – sin inre röst, Själens röst. Min egen resa att börja lära känna denna fantastiska inre vägvisare var minst sagt knölig. I min rebelliska ungdom ifrågasatte jag allt. Och då menar jag allt. Sedan hade jag en kort period då jag var en hängiven pingstvän. Det gick över ganska snabbt. Därefter blev det äktenskap, barn, utbildning – och skilsmässa. Jag vill inte vara utan någon av mina erfarenheter. De har alla gjort mig klokare, starkare och mer ödmjuk. Men det som lärde mig allra mest om mig själv var perioden runt skilsmässan. För där hittade jag mig själv – och vågade för första gången lita fullt ut på att jag är bra precis som jag är. Ingen dålig vinstlott, eller hur?

Vid sidan av nyfikenheten och önskan att förstå Livet drivs jag av en stark önskan att förmedla och dela erfarenheter med andra. Därför älskar jag att prata och lyssna, samt skriva och läsa. En av mina stora drömmar har alltid varit att skriva en egen bok. Den drömmen blev sann förra året. Min första roman ”Cool och enastående” gjorde mig mäkta stolt. Den handlar just om resan att börja lyssna på sin Själs röst. Den är så klart inspirerad av min egen resa.

Men det finns så mycket kvar att lära. Jag hör mina ord när jag vägleder andra, och jag vet att de är lika mycket till mig själv. Men där händer något. Orden studsar bort lika fort som jag hör dem. De viktigaste sanningarna glider undan och glöms bort. Bekvämt tycker hjärnan som inte vill förändra något. Katastrof tycker Själen som vill att jag ska komma närmare mitt syfte.

Nu är det hög tid att börja lyssna på allvar. Och om jag skriver om det här, är det svårare att smita undan 😉

Det är dags att ta fram spegeln…

 

Råd 1: Låt oss samla gyllene ögonblick

Hej på er!

Nu är det dags. Livet har stått stilla alldeles för länge. Vardagens lunk kan vara skön ibland. Men nu börjar den likna ett par gamla skor som tappat sulorna. Därför har jag utmanat mig själv att följa mina egna råd – och lyssna på Själens röst.

Veckans råd handlar om att skifta fokus från det som tynger till det som lyfter. Att varje dag hitta något som fyller oss med glädje, förundran, kärlek eller något annat härligt. Ibland är det stora saker – en födelse,  bröllop, examen, födelsedagar… Men det kan också vara underbara små saker – en vacker blomma, ett leende, en kram…

Livet är fullt av gyllene ögonblick. Men ibland glömmer vi att leta. Nu utmanar jag mig själv – och er om ni vill – att bli samlare av gyllene ögonblick. Dela gärna med er av små och stora. För det bästa med dessa ögonblick är att de kan glädja oss hur många gånger som helst. Det räcker att minnas dem, läsa om dem eller prata om dem.

Ta hand om er!

Regine

Ps. Kan inte hålla mig. Här kommer ett gyllene på en gång.
En dag när jag jobbade som vanligt föll min blick på grusgången. Där låg två stenar i form av ett yin/yang-hjärta. Det var som om Universum skickade ett direktmeddelande till mig – Du är älskad! Eller hur är det fint?